Grattis Sverige!

Jo jag vet, jag är lite efter för nationaldagen men jag har inte varit nykter nog att skriva tills nu.

Festen började i lördags. Jag och Tobert åkte till mina föräldrar för att fira Sveriges egen dag. Mina föräldrar började för några år sedan med en mycket uppskattad kvartesfest. De bor i ett ganska invandrartätt område så de bjuder in hela kvarteret och alla tar med sig en traditionell maträtt från sitt hemland sedan sitter alla runt ett enormt långbord och äter middag tillsammans och drycken flödar. (På senare tid har de blivit så många på festen att folk får ta med sina egna bord också om det går.) Efter det när alla är mätta och glada, otroligt glada, blir det folksagor, dans och multikulturell sång. Stämningen är alltid på topp och faktiskt blir det väldigt sällan några större bråk kulturer och religioner emellan. Mina föräldrar har nämligen satt upp trivlelregler.

• Ingen politik
• Ingen religion
• Inga förolämpningar
• Acceptera varandras olikheter
• Lär er av varandra
• HA KUL!

Det är inte många regler men de fungerar!

Det enda jag tycker är lite jobbigt med de här tillställningar är de eviga frågorna; När ska ni gifta er? När ska ni skaffa barn?
Jag tycker att det är så obekvämt för de förstår inte hur jag och Tobert kan ha valt att inte ingå äktenskap, inte ens borgerligt. Vi har förresten inte råd även om vi skulle vilja. Frågan om barn är ännu knepigare. Tobert svarar alltid ”Barn? Evy och jag ska inte ha några barn!” Jag vill ha barn. I alla fall ett eller två. Inte just nu så klart, jag är fortfarande för ung och jag vill ha stabilare ekonomi. Helt ärligt så tror jag att Toberts största ovilja inte ligger i ansvaret utan i att barn kostar pengar. Pengar som han hellre lägger på sina datorer och på sitt spel.

I alla fall, det var lördagen. Vi kom hem sent och jag var inte nykter nog att skriva just då. Sedan kom söndag, Valdagen. En av Toberts närmsta vänner är väldigt engagerad i ett visst parti, jag ska inte säga vilket. Men det är inte SD i alla fall. Hade han varit engagerad i SD hade varken jag eller Tobert kunnat vara vän med honom. För att komma till saken, vännen är engagerad i politik och därför vill han alltid att vi ska rösta och valvaka tillsammans. Det är inte bara vi tre förståss, det är alla hans vänner och hans flickvän som ska göra detta.
Tobert och jag vaknade strax efter lunchtid och mådde inte jätte bra. Fram tills att vi alla skulle träffas och rösta tre timmar senare såg vi på bakisfilm och åt bakismat. Bakisfilm är filmer där det inte finns pålagda skratt och ingenting sprängs. Samtidigt ska det inte vara allt för svårt att förstå heller. Bakismat är lättare att förklara. Fet mat som kan beställas direkt till dörren. Tobert och jag kör oftast på pizza.
Halv tre när det var dags för mig och Tobert att åka till vallokalen var vi fortfarande rätt sega så vi tog en återställare och åkte kollektivt istället för att ta bilen. Jag tänker inte berätta vad vi röstade på. Jag försöker smyga in fler detaljer eftersom jag fått två (!) kommentarer som tycker att det skulle vara kul, men jag tror inte att jag är beredd att gå ut med vilket mitt parti är än. Vi känner ju fortfarande inte varandra så väl.
När alla röstat färdigt åkte vi hem till politiska vännen och hans flickvän (som han för övrigt träffade på en av partiets ungdomsfester) och lagade middag tillsammans. Vi tjejer gjorde salladen och drack vin, killarna fick göra resten. Så det blev ännu en kväll med mat och dryck. Dock inte lika mycket dryck som på lördagen men tillräckligt för att jag ska vara lite seg i huvudet idag. Nu är det dags för mer bakismat.

Nu har jag

inte bloggat på typ en vecka, förlåt för det!

Förra onsdagen stod jag inte ut med pojkens fanatiska arbetande längre så jag försökte mig på en "högljudd diskussion" som mina föräldrar brukar kalla det. Problemet är att Tobert inte går att bråka med! Till slut blev jag så desperat efter en reaktion att jag skriker "Omg du är så jävla lol!" och jag vet att det inte är speciellt moget. Jag fick en reaktion i alla fall. Han skrattade åt mig. Högt. Men han verkade förstå varför jag var arg i alla fall och bad om ursäkt på bästa Tobert vis.
”När är vi?” frågade han, det är hans sätt att fråga vilken dag är det och hur mycket är klockan? Det var som sagt onsdag och klockan var strax efter ett på dagen. ”Gå på dejt med mig Evy. Nya kläder, middag, bio och om vi har trevligt kanske en drink hemma hos mig? ”
Det slutade med att vi varken åt middag eller gick på bio.

Resten av veckan då? Jag orkade inte helt enkelt. Förmodligen hade jag gett upp bloggandet helt om det inte var för något Tobert sa igår kväll. Han sa att bloggen är innehållslös. Att även fast jag skriver saker får man egentligen inte veta så mycket. Vad tycker ni? Vill ni ha mer detaljer?