Amélie från Montmartre.

Om jag fick vara någon annan för en dag då skulle jag vilja vara Amélie. Hon är så naturlig, gör inte om sig för någon och hon har så många underbara funderingar! Jag såg om Amélie från Montmartre igår kväll när Tobert var ute med några vänner. Jag brukar passa på när han inte är hemma för han är så fruktansvärt less på den filmen. Jag förstår inte hur han kan vara det, jag kan se den hur många gånger som helst! Jag har i alla fall börjat skriva på en lista med saker jag tycker om:
• Udda ortsnamn som Handen eller Kräklingbo.
• Folk som kan äta sallad och få det att se ut som riktig mat.
• Siluetter av hästar som ligger ner.
• Maskrosor
• Låtar som är uppenbart stulna
• Grannarna i våningen nedanför.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar grannarna i våningen nedanför. Den enda av dem som jag har pratat med är Sakura, hon lagar fantastiska grytor och hennes lägenhet doftar körsbär. På samma våning bor en blek flicka som alltid ser nervös ut. Jag tror att det är något fel på henne. H. Larsson har lägenheten precis under min och Toberts. H. Larsson spolar i toaletten om nätterna. Jag frågade Sakura en gång om Larsson är en man eller kvinna men hon svarade bara ”Inte snoka. Du blir som stackars flickan bredvid.”
För att fortsätta på temat film så ropar Tobert på mig nu, han har kört fast i sitt jobb med spelet och alltid när han gör det vill han titta på antingen Die Hard eller Batman filmerna. Han är nämligen inte bara tv-spelsnörd, han är löjligt besatt av hjältar också. Jag hoppas att det är en Batmankväll, helst den första Tim Burton gjorde med Jokern. I’m in the mood for Jack Nicholson!